Causter

För flera hundra år sedan låg det ett annat land där Cardenholme nu ligger, nämligen; Caust, vars invånare kallades causter. Emellertid var det Kejserliga Imperiet av att utvidga sina gränser och för att göra en mycket lång och tragisk historia kort togs Caust över i ett blodigt krig.

Causterna sina härskare ersatta av främlingar och blev ovälkomna gäster i sitt eget hemland.

160805 Caust flagga 001 copy
Causts gamla flagga! Den är förbjuden i Cardenholme sedan många år. Causter har till och med i viss mån blivit straffade för att bära dess färger.

Causterna är en fiktiv minoritet skapad till lajvet som inte ska likna någon verklig grupp. De bemöts av cardenholmare med misstänksamhet, avsmak och oro och lever till allra största delen i fattigdom. De får ofta bara de arbeten som ingen annan vill ha, eller blir anställda för att snabbt ordna någonting som arbetsgivaren själv inte har tillräckligt med arbetskraft till.

Ofta bor de i egna små samhällen ute i obygden, men det finns även de som söker sig till städerna och samlar sig i sina egna kvarter. Ofta är det en kylig eller rent av fientlig stämning mellan dem och cardenholmarna.

Causterna lever ett hårt liv och blir ofta mycket illa behandlade av cardenholmare, detta är standard i Cardenholme och det anses inte grymt eller orättvist utan är en del av det strukturella förtrycket.

 

LIVET SOM CAUST

Då de är en minoritet i Cardenholme och för det allra mesta är i underläge är det säkrare och bättre att hålla ihop och hjälpas åt. Detta leder till att causter ofta har mycket stark sammanhållning både som familjer och som folk.

En del skulle kanske säga att cardenholmarna förstört causternas kultur och det är till viss del sant. Men de håller hårt i det lilla av den som finns kvar och att det är ett folk med mycket visdom och stolthet trots sin ringa plats på den cardenska halvön.

Det är ett folk som lever på gamla legender än idag, skriver nya, sjunger, dansar, och ser mycket.

Trots att det mer än sällan är i rännstenen de syns är deras mentalitet av ett kämpande slag, familjer och grupper tar noga hand om varandra, och vad än cardenholmarna säger ska det mycket till om de någonsin skulle förråda de sina. De håller varandra om ryggen.

 

UTSEENDE & KLÄDSEL

Causter känns lätt igen på de ansiktstatueringar som betecknar familjetillhörighet och social status. Dessa tatueringar består av tunna, svartblå linjer och prickar som bildar mönster på panna, kindben, eller haka. Ofta är de likt bönder solbrända, eftersom de tillhör den del av befolkningen som måste slita för att få mat på bordet, och spenderar som så mycket tid utomhus. Klädseln skiljer sig inte alltid så mycket från cardenholmarnas egen underklass, men stickade plagg, löst sittande byxor, mönster och små utsmyckningar eller amuletter är vanligt. Se vår moodboard och sektionen ”causter”.

Warrick Coletat
En caustisk ansiktstatuering. Strecken och prickarna här visar att causten i fråga har fyra yngre syskon, är gift, och den äldsta av sina föräldrars barn.

En caustfamilj har sin egen ansiktstatuering som är placerad någonstans i ansiktet. De kan se ut på lite olika sätt och har lite olika betydelser när det kommer till vilken position man har inom familjen. Det finns bilder och exempel i fördjupning!

 

SPRÅK & NAMNKULTUR           

Caustbladetdjfhjkhskdjhf copy
Caustbladet från 2017 – en nyhetskorrespondens causter emellan.

Caustiskan var en gång ett levande språk, idag är den reducerad till dialekter och slangord efter att ha varit förbjuden i århundraden.

Den caustiska namnkulturen påminner om den cardenholmska men skillnader finns (tänk variationer på gammalengelska namn, exempel: Eldred, Adair, Alvena, Ceadda, Synne, Wystan). Samma gäller deras efternamn.

Emellertid har de fortfarande ett eget skriftspråk, och kanske är det något man envisats med för att kunna kommunicera utan att cardenholmarna lägger sig i. Mycket få utomstående kan läsa det caustiska alfabetet.

Söker du alfabet och ordlista? Titta på fördjupning!

 

RELIGION

Grundstenarna i causternas religion bygger på att de gudar som en gång skapat världen är döda, och att alla människor som ännu lever har blivit kvarlämnade för att leva i spillrorna. Det kanske tycks vara en dyster livsåskådning, men att gudarna gått vidare är förstås ingen anledning att förfalla som människa. Där någonting förmultnar växer något annat, och där de gamla gudarna lämnat ett tomrum är det nya människor som uppstiger till gudom.

De som idag anses vara causternas gudar var bara vanliga, dödliga människor som fann sig en plats bland stjärnorna genom en rad strapatser. Vissa har gått vidare till andra jaktmarker, men på sina ställen finns fortfarande levande legender kvar bland folket. Här följer några av de allra populäraste:

Fru Rynn Verian – Kanske mer känd som enbart ”Fru Verian” eller ”Fru Tur” är causternas mest populära gudom. Hon ger tur till sina favoriter och otur till de hon menar förtjänar det. Det finns de som menar att de en gång träffat henne på sina resor, med sitt röda hår lysande i halvmörkret, förlorat mot henne i spel, eller hört henne berätta sina egna anekdoter. Förmodligen ursprunget till att causter anser att rödhåriga personer är extra tursamma.

Herr Garing Lowan – Eller ”Herr List”, sägs ha överlistat självaste döden, och inte bara en gång. Han lär även ha lyckats sälja sand i en öken, en förkylning, och andra helt omöjliga affärer. Han är kan hitta ett kryphål i de mest omfattande av avtal och som kan tala sig ur alla tänkbara situationer. Det sägs bland annat att han stod på ett av Kingsgates torg och skulle hängas, men övertygade inte bara bödeln utan även folkmassan som såg på att det enda rätta var att han fick gå fri.

Fru Nair Claod – Hantverkarnas gud. Det sägs bland annat att hon byggde en båt av en säck löv och rodde till Highwell Isle och tillbaka. Andra historier berättar om hur hon tillverkade en kärra av två hinkar och lite sly, vann en hästkapplöpning mot Kung Leonard II och blev fängslad för sin djärva bedrift. Hon undslapp sitt öde genom att bygga en stege av fönstergallret (med hjälp av inget annat än en sten) och flydde.

Herr Ain Rhoder – Sympatisk, så sympatisk att han blev upphöjd till gudom. Han är en sådan som ger till dem som inget har, tar hand om dem som behöver hjälp när inget finns att tillgå och erbjuder mat med husrum till dem som saknar det. De som påstår sig ha träffat Herr Rhoder säger ofta att de varit ute på egen hand, gått vilse, och följt ett varmt ljus i stormen för att sedan blivit inbjudna att söka skydd i hans kärra.

 

CAUSTER PÅ VANSINNE

Causterna är en grupp som i Cardenholme utsätts för strukturellt och socialt förtryck till följd av sitt ursprung och sina uppror mot cardenholmarna. Om du inte vill ha spel som innefattar detta rekommenderar vi inte att du spelar caust. Om du däremot välkomnar alla chanser till misär och vill spela en karaktär som lever under mycket orättvisa förhållanden är det kanske rollen för dig!

Vi rekommenderar att alla som vill åka på Vansinne läser synen på människor.

Causter besvarar cardenholmarnas kyla, gliringar och grymhet på olika vis, men vet ofta när man bör vika sig. Lagen slår hårt och orättvist mot causter och man kan aldrig lita på att cardenholmare hyser någon som helst sympati för dem.

Många causter är brännmärkta, antingen för att de tvingats till stöld till följd av hunger eller för att de bara tittat snett på någon. Detta leder till att causter sällan bryr sig om brännmärkningar, så länge det handlar om andra causter förstås.

Brännmärkta cardenholmare däremot ska man passa sig för. De kan ju faktiskt ha gjort någonting!

 

HIGHWELL ISLE

Det har varit flera blodiga caustuppror i Cardenholmes historia, och det allra senaste av dem tog slut 1238 (förra året) och efter det var det mycket som blev sämre än någonsin för causterna. Det följde en hård jakt på de causter som undgått döden på ön och de som varit i någon form av ledarposition avrättades offentligt under rop av rättmätig cardenholmsk ilska.

Med lagens hårda ögon mot sig, de nya ärlighetsbevisen som de tvingas visa upp och minnet av död, blod och lidande färskt i minnet är ingen caust sugen på ett nytt uppror, men stämningen är spänd. Varje caust har förlorat släktingar och vänner i upproret.